heter Sophia jag är 12 år gammal och fyller 13 om 1 månad. Jag är 1,57 cm lång och bor i Canada. Jag har blå ögon och ganska kort och mörkbrunt hår. Jag lever ett ganska normalt liv förutom att jag har ADHD, självskadebeteende och ätstörningar. jag går på gymnastik, konståkning och cheerleading. Jag bor i en lägenhet i Ottawa som ligger i Canada. Jag bor en jättestor lägenhet på 120 kvadrat. Jag bor med min familj min mamma pappa, storasyster Isabella och min katt Zelda hon är svart och vit med blå fina ögon. jag går i skolan Hampton high, jag bor cirka 30 minuter från där jag bor så pappa brukar få köra mig. Mitt liv är ganska bra förutom att ingen vill vara med mig och att ingen tycker om mig. Jag flyttade till Canada för cirka 3 år sedan eftersom mamma fått jobb i Canada. Jag önskar att mamma inte fått något jobb här eftersom jag hade vänner och släkt i USA. Mamma berättade för mig att vi skulle flytta dagen innan vi flyttade. Jag var så arg på henne, varför kunde hon inte ha berättat tidigare så jag hade kunnat säga hejdå till mina kompisar. Men det jobbigaste av allt var att mina kompisar blev arga på mig för jag inte hade berättat tidigare, men vad skulle jag göra jag visste ju inte. Vi flyttade dagen därpå vi åkte bil från huset till flygplatsen jag grät hela vägen, så fort mamma försökte prata med mig ignorerade jag henne. Mamma stannade på McDonalds på vägen till flygplatsen och frågade om jag ville ha nått men jag svarade inte. Jag var så ledsen att jag inte kunde prata mamma och pappa hade förstört mitt liv och jag tänkte aldrig förlåta dom. Vi kom till flygplatsen och jag satt bara på en bänk och grät. Men skit i flygresan, nu ska jag prata om mitt liv. Eller egentligen så vill jag bara ta mitt liv, alla hatar mig, jag har inga vänner och jag har självskadebeteende. Okej för 1 år sedan på en lördag klockan 08:00 drog jag till mitt favoritställe i hela Ottawa. Jag cyklade dit det tog cirka 1 timme. Det är ett vattenfall som inte många människor vet om. Jag brukar cykla dit tre gånger om året. Den dagen jag mår jättedåligt åker jag dit det är skönt och tyst. Det är aldrig människor där när jag är där. Jag tar med mig badkläder och tar ett dopp. Jag bytade om och hoppade i jag kommer ihåg att jag slog i en sten och började blöda men jag kände inte så mycket. Jag tittade mot vattenfallet men det såg annorlunda ut det lös från den. Jag klättrade upp bakom vattenfallet och mitt på stenväggen var det en dörr. Jag har varit bakom vattenfallet innan och det har aldrig varit en dörr. Jag försökte öppna men det gick inte. Jag funderade lite men det började bli dags för lunch så jag hoppade ut från vattenfallet. Jag gick upp, torkade mig och bytte om sedan cyklade jag hem.

my name is Sophia I am 12 years old and will turn 13 in 1 month. I am 1.57 cm tall and live in Canada. I have blue eyes and quite short and dark brown hair. I live a fairly normal life except that I have ADHD, self-harming behavior and eating disorders. I go to gymnastics, figure skating and cheerleading. I live in an apartment in Ottawa located in Canada. I live a huge apartment of 120 square meters. I live with my family my mom dad, big sister Isabella and my cat Zelda she is black and white with blue nice eyes. I go to school Hampton high, I live about 30 minutes from where I live so dad usually gets to drive me. My life is pretty good except that no one wants to be with me and that no one likes me. I moved to Canada about 3 years ago because my mom got a job in Canada. I wish my mother did not get a job here because I had friends and relatives in the United States. Mom told me we would move the day before we moved. I was so mad at her, why could she not have told earlier so I could have said goodbye to my friends. But the hardest part of all was that my friends got angry at me because I had not told before, but what I should do I did not know.We moved the next day we drove from the house to the airport I cried all the way, as soon as mom tried to talk to me I ignored her. Mom stopped at McDonalds on the way to the airport and asked if I wanted to reach but I did not answer. I was so sad that I could not talk mom and dad had ruined my life and I never thought to forgive them. We arrived at the airport and I just sat on a bench and cried. But shit on the flight, now I'm going to talk about my life. Or really, I just want to take my life, everyone hates me, I have no friends and I have self-harming behavior. Okay 1 year ago on a Saturday at 8am I headed to my favorite place in all of Ottawa. I cycled there it took about 1 hour. It is a waterfall that not many people know about. I usually cycle there three times a year. The day I feel really bad, I go where it is nice and quiet. There are never people there when I'm there. I bring swimwear and take a dip. I changed and jumped in I remember I hit a rock and started bleeding but I did not feel much. I looked at the waterfall but it looked different it was loose from it.I climbed up behind the waterfall and in the middle of the stone wall there was a door. I've been behind the waterfall before and it's never been a door. I tried to open but it did not work. I thought a bit but it was time for lunch so I jumped out of the waterfall. I got up, dried myself and changed, then I cycled home.