Missväxt och Nödår i Sverige Publicerad på 12 oktober, 2015 av Lasse Ericsson ”Goda och dåliga år: Brukningsmetoderna var under 1700-talet överallt de traditionella som man hade använt sedan medeltiden, och avkastningen i bondejordbruket var låg. Till stor del hängde detta samman med den ägosplittring som fanns i byarna där varje bonde hade sina tegar på många ställen. Man bröt ny åker i takt med att befolkningen ökade, framför allt på gammal betesmark (äng) och på byarnas utmarker. Goda skördeår kunde födan vara riklig, men när missväxten drabbade Västsverige, som i slutet av 1690-talet, måste människorna bokstavligen äta maskros och tussilago. Under kristider var man tvungen att dryga ut mjölet med bark. Vissa år uteblev skörden mer eller mindre, i de flesta fall beroende på vädret. Tidig eller sen frost, för mycket regn osv. Detta i kombination med dålig effektivitet i jordbruket gjorde att missväxt fick mycket allvarliga konsekvenser för befolkningen. Det lilla man då fick från jorden räckte ej till över hela vintern. Upprepades nödåren var katastrofen mer eller mindre ett faktum. Många svalt ihjäl. missväxt Under följande år var det allvarliga nödår samt missväxt i stora delar av Sverige: 1596-98 Svåra år med missväxt (mycket svårt i Västergötland) 1678 Missväxt 1696-97 Tidig frost förstörde en stor del av skörden. Hårdast drabbades Norrland, Dalarna och Mälarlandskapen samt särskilt hårt Finland. En tredjedel av Finlands befolkning svalt ihjäl. Den stränga vinterkylan var så hård att det tom var svårt att lossa barken från träden. Som sista utväg åt man agnar, gräsrötter och missnerot. Full hungersnöd i Sverige. Vägarna var fulla av tiggare. I Sverige skall 80 000 människor ha hungrat ihjäl. 1708-1709 Hela landet drabbades av missväxt. Pesten som hemsöker landet mellan åren 1710 och 1712 drabbar inte de norra delarna av landet så hårt. Men det är inte bara missväxt och sjukdomar som drabbar människorna. Sverige utkämpar även krig. År 1700 utbryter det Stora nordiska kriget som ska pågå till år 1721. 1725 Återigen missväxt. Boskapen svalt och vintern igenom hade brödet i många bondstugor blandats med bark och rötter. Linnés resa i Västergötland genomfördes 1746. Slättlandskapets bondesamhälle bar djupa spår av gångna krig, missväxt och nödår. Möjlighet till jakt och fiske, var i detta område inte så stora, att det var en resurs att räkna med. Idag är landskapet med sina små vattendrag, feta jordar och dess småskaliga skog, ett av världens mest välfyllda matskafferi. 1770 I början av 1770-talet var det svår missväxt och 100 000 människor dog. 1773 Missväxt (1773-76 bra i Norrland). 1771-1773 Missväxt och hungersnöd. 1783-1784 Missväxt och hungersnöd. 1784 hade den svåraste hungersnöden under två år i rad förött landet. De rapporter om nöden ute i landet, som strömmade in till tabellverket, blev med varje dag som gick allt mer beklämmande. Snön låg kvar till långt in i juni. Man kunde inte få fram några fordon på vägarna. Isarna var uppluckrade och sköra. I de avlägsnare bördiga trakterna var allt hö och all säd slut, inte ett strå fanns, inte ett korn och inte en kålrot; all kreatur var slaktade och varje höna uppäten. Människorna var utmärglade och sjuka. Folk dog i massor. Hoppet svek. På sina ställen hade man som sista utväg rivit ner halmtaken och bakat bröd på dem. Under bar himmel låg de utsvultna människorna, frös, svalt och väntade på döden. Värmen kom tillslut. Livet började åter vakna. Lärkan jublade. Fälten plöjdes och såddes. Sättpotatisen kom i jorden. Det började grönska. Jorden gav åter folket sin bärgning och skörden lovade mer än i mannaminne. Man böjde sina huvuden i tacksägelse och knäppte sina händer i en bevekande bön om förskoning från fler hemsökelser. 1826 Missväxt- och nödår i delar av Sverige 1832 Missväxt- och nödår i delar av Sverige 1837 Missväxt- och nödår i delar av Sverige 1838 Missväxt- och nödår i delar av Sverige 1845 Missväxt- och nödår i delar av Sverige 1852 Missväxt- och nödår i delar av Sverige 1867-1868 De s.k. Missväxtåren Två svåra missväxt år efter varandra. Hårdaste drabbades de norrländska landskapen samt Dalarna och Värmland. Sommaren 1867 var mycket våt och sommaren därpå rådde en förödande torka. Bristen på utsäde var mycket stor och på vissa håll måste en tredjedel till hälften av alla kreatur slaktas. Torkan 1868 drabbade i första hand landets södra halva. 1867 hade man dessutom ofta hunnit avveckla sockenmagasinen, varför beredskapen att ta hand om svältande kraftigt begränsats. Dessa nödår satte bl.a. fart på emigrationen till Amerika. 1869 Hungersnöd i nästan hela landet. Folket svalt, djuren likaså. Pga. undernäring och sjukdomar orsakade av denna svält så var döden ett bekant inslag i många familjer. Människor sökte sig till nya platser inom Nordens gränser men somliga valde att emigrera främst till Nordamerika, ”Det Förlovade Landet”, men även till övriga Europa. Av V Friesen har framhållits (The Swedish nation Stockholm 1921) den stora betydelse missväxt och hungersnöd haft för de en tid efter annan förekommande utvandringarna från vårt land under vikingatiden.”

Fertilization and Emergency Year in Sweden Published on October 12, 2015 by Lasse Ericsson “Good and bad years: During the 18th century, the farming methods were everywhere the traditional ones that had been used since the Middle Ages, and the yield in peasant farming was low. To a large extent, this was related to the fragmentation of ownership that existed in the villages where each farmer had his or her tea in many places. New fields were broken as the population increased, especially on old pastures (meadows) and on the villages outskirts. Good harvest years could be plentiful, but when the misery hit Western Sweden, as in the late 1690s, people literally have to eat dandelion and tussilago. During times of crisis, the flour had to be wiped out with bark. Some years the harvest failed more or less, in most cases due to the weather. Early or late frost, too much rain, etc. This, combined with poor agricultural efficiencies, led to a very serious impact on the population. The little one then got from the earth was not enough for the whole winter. If the emergency years were repeated, the disaster was more or less a fact. Many starved to death.crop failure The following year was a serious emergency year as well as a lack of growth in large parts of Sweden: 1596-98 Difficult years of misgrowth (very difficult in Västergötland) 1678 Missing 1696-97 Early frost destroyed much of the harvest. The northernmost, Dalarna and Lake Mälar landscapes were hit most severely, and particularly hard hit Finland. One third of Finland's population starved to death. The severe winter cold was so severe that it was even difficult to loosen the bark from the trees. As a last resort you ate bait, grass roots and mackerel. Full famine in Sweden. The roads were full of beggars. In Sweden, 80,000 people must have starved to death. 1708-1709 The whole country was affected by misgrowth. The plague that haunts the country between the years 1710 and 1712 does not hit the northern parts of the country so badly. But it is not just malnutrition and diseases that affect people. Sweden is also fighting a war. In the year 1700, the Great Nordic War, which will last until 1721., breaks out. The livestock cooled and during the winter the bread in many farmhouses had been mixed with bark and roots. Linnaeus' journey in Västergötland was completed in 1746.The plains landscape of the peasant landscape carried deep traces of past wars, misery and years of distress. The opportunity for hunting and fishing, in this area, was not so great that it was a resource to count on. Today, the landscape, with its small streams, fat soils and its small-scale forest, is one of the world's most well-stocked food pantries. 1770 At the beginning of the 1770s there was severe misgrowth and 100,000 people died. 1773 Miss growth (1773-76 good in Norrland). 1771-1773 Missing and famine. 1783-1784 Missing and famine. By 1784, the most severe famine had devastated the country for two consecutive years. The reports of distress in the country, which poured into the table, became more and more stressful every day. The snow remained well into June. No vehicles could be found on the roads. The ice creams were open and fragile. In the distant fertile tracts, all hay and all grain were finished, not a straw, not a barley and not a cabbage root; all cattle were slaughtered and every hen eaten. People were embarrassed and sick. People, however, in plenty. The jump failed. In their places, as the last resort, they had torn down the thatched roofs and baked bread on them.Under the open sky, the starved people lay, frozen, starving and waiting for death. The heat finally came. Life started to wake up again. Larch cheered. The fields were plowed and sown. The seed potato came into the soil. It began to grow green. The earth again gave the people their salvation and the harvest promised more than in the memory of man. They bowed their heads in thanksgiving and clasped their hands in a moving prayer of mercy from more hauntings. 1826 Missing and emergency years in parts of Sweden 1832 Missing and emergency years in parts of Sweden 1837 Missing and emergency years in parts of Sweden 1838 Missing and emergency years in parts of Sweden 1845 Missing and emergency years in parts of Sweden 1852 Missing and emergency years in parts of Sweden 1867-1868 The s.k. Fertilization years Two difficult fissures years in succession. The northern landscapes as well as Dalarna and Värmland were the hardest hit. The summer of 1867 was very wet and the following summer there was a devastating drought. The lack of seed was very large and in some quarters a third to half of all cattle had to be slaughtered. The drought in 1868 primarily affected the country's southern half.In 1867, the parish magazines had also often been discontinued, so the readiness to deal with starvation was severely limited. These emergency years included speed of emigration to America. 1869 Famine in almost the whole country. The people starved, the animals as well. Because. malnutrition and diseases caused by this famine, death was a familiar feature of many families. People sought new places within the Nordic borders, but some chose to emigrate mainly to North America, the "Promised Land", but also to the rest of Europe. V Friesen has highlighted (The Swedish nation Stockholm 1921) the great significance of the growth and famine they had for some time after another emigration from our country during the Viking era. "